Jag kommer alltid att vara en författare från Göteborg, även om jag från början kommer från Vallda, Kungsbacka. Och numera också har flyttat tillbaka hit (Fjärås). Det var under mina år i Götet som författardrömmen förverkligades, och åren i stan har dessutom färgat mitt författarskap liksom uppväxtens ängar, skogar och hav. Läser du mina böcker märker du det snabbt - det finns en viss västkusten-patriotism insmugen mellan pärmarna.

Att vara författare i Göteborg har sina roligheter och oroligheter. Staden är en Unesco City of Literature, "där vi läser för våra barn, bejakar konstnärlig frihet, värnar yttrandefrihet och möts i interkulturella utbyten – med litteratur som en nyckel till social hållbarhet". Det ska vara gott att vara författare i stan, vilket jag både kan hålla med om och sakna. Litteratur-scenerna är många (Bokmässan! Litteraturhuset!) och den generella andan i staden go, konstnärlig och en smula blandad (bohem, hipster, snobb, hamnarbetare!). När jag bodde i Majorna var det mesta som hände en spårvagnsfärd bort. Dock saknar jag förlagen/förlagsvärlden - den finns i Stockholm. 

Det jag bär med mig från när jag blev författare i Göteborg är tiden just då. Vi bodde i stan, allihop. Vi var mellan 20-30 och sökte efter oss själva, plus någon annan. Vi studerade, brödjobbade, drömde. Och vi ville så mycket. Det var en intensiv period innan vi spreds för vinden, och nu bor nästan ingen kvar. Ja, nostalgi, men den ljuvaste sådan. Jag ser Göteborg och jag ser människorna, de är helt klart mitt folk. Jag älskar att jag blev författare just i Göteborg, just då. Och staden, platsen, kommer att ha fortsatt betydelse för mig när jag skriver.