Det finns ingen särskild utbildning för dig som vill bli författare. Snarare finns det lika många ”skolor” som det finns etablerade författare idag, var och en med sin egen hopsatta väg till framgång. Flera av oss har så klart beröringspunkter, exempelvis vissa skrivkurser eller författarutbildningar. Men hur man blir författare handlar om mer än att klara av ett betyg. Det handlar om berättarglädje och jävlar anamma, läsintresse och kreativitet, djupa tankar och nya vinklar, idéer som väcker intresse och tur.

Ja, tur.

Kanske nu mer än någonsin.

När jag ville bli författare

… var bok-Sverige ett annat (2012). Jag vill inte vara Fru Dysterkvist, men den så kallade ”läskrisen” (citattecken då jag anser att det är långt mycket mer än en kris i just läsning) har slagit många hål på bokbranschen. Det är inte lika lätt att bli utgiven idag som det var då, det är ren fakta. Och varje val vi gör från nu och framåt i fråga om bokköp och läsning påverkar i längden möjligheten att också bli författare. Läsningen och skrivet sitter ihop.

Med det sagt: när jag debuterade med ungdomsboken Kaninhjärta tog förlagen fortfarande emot utprintade manus per vanlig post (!). Och manuset var ett av mina otaliga försök till att bli utgiven. Före den lycksaliga dagen då Ada Wester på Gilla böcker ringde mig med ett antagningsbesked hade jag gått ett par skrivarkurser på distans (se nästa rubrik). Före skrivkurserna hade jag skrivit många, många berättelser ensam/tillsammans med en barndomsvän, på dator eller för hand. Före det hade jag berättat skräckisar i grundskolans små skrivhäften, som en lärare smugglade till mig ur skolans förråd.

Jag har alltid berättat. Jag har alltid haft stor, omfattande fantasi. Den här läggningen, det här behovet, har ibland varit en last. Särskilt när jag har ”kopplat ifrån” verkligheten till förmån för en scen, en dialog, en story, och tappat tråden i samtalen runt mig. Eller i lärarens uppgifter och förklaringar …

Nu är fantasin istället min tillgång, rentav mitt kapital. Och istället för att kanske skämmas eller be om ursäkt för att jag kopplar ifrån är det snarare legitimt. Jag är författare, att tänka är en del av mitt jobb. Även om jag fortfarande och så klart försöker att inte koppla ifrån vid olämpliga tillfällen! Men jag är glad för min förmåga att kunna tänka djupt och intensivt. Det är mitt förtrollade land, som Astrid Lindgren hänvisade till när hon pratade om läsning. Återigen: för oss författare sitter läsningen och skrivet ihop. Om läsningen är nyckeln till det förtrollade landet är skrivet dess bakdörr, dess groventré, där arbetarna släpps in.

Bli författare medelst skrivkurs (på distans)

Det finns säkert författare som inte har gått en endaste skrivkurs. Jag skulle dock aldrig kunnat bli författare utan dem. Hjälp, vilka smockor jag åkte på under de första respons-rundorna! Och de smockorna räddade min dröm, svedan och smärtan till trots. Jag hade så mycket att lära när jag började utbilda mig i skriv och kritik – många av mina tidigaste alster har protagonister som påminner alltför mycket om mig själv. Och det har aldrig fungerat för mig, det där att skriva halvbiografiskt. Det blir snarare ett slags självförhärligande som är direkt pinsamt. Mina kurskamrater drämde till just precis där och den lärdomen bär jag med mig än idag, även om det så klart finns inslag av mig i mina karaktärer. Mig och de flesta andra runt mig.

Så, hur blir man författare? Eller snarare: hur blev jag författare? På dessa skrivkurser på distans:

• Textlabbet
Ges vid Bona Folkhögskola i Motala och har en eller ett par obligatoriska, fysiska träffar per termin. Jag tog tåget dit och bodde på ett mysigt vandrarhem som det spökade i. En av få gånger som jag blivit helt och fullt övertygad, kan sägas! Annars är min spöktro mer av ett slags uppfattning.

• Skrivarakademin
Vad jag minns utan fysiska träffar. Jag valde av någon anledning att gå den som hålls i Stockholm, men det finns en Skrivarakademin i Göteborg också, båda vid Folkuniversitetet.

Upplägget för kurserna liknade varandra på min tid: deltagarna fick ägna sig mycket åt eget skrivande. Därtill delades vi in i responsgrupper och läste samt gav konstruktiv kritik på varandras texter. Skrivarakademin innehöll också delar med skrivövningar, om jag inte minns fel. Båda kurserna var hur som avgörande för att jag skulle bli författare. Och de är dessutom CSN-berättigande.

Hur blir man författare utan utbildning?

Som tidigare nämnt hänger läsning och skriv samman – det är två ingångar till samma land, samma tillstånd. Åtminstone enligt mig. När jag läser eller när jag skriver gör jag en resa i sinnet. Under skrivet av en bok längtar jag dessutom efter att få veta hur det ska gå, ungefär som när jag läser böcker jag tycker mycket om. Jag skriver för mig själv som läsare! Annat vore kanske konstigt. Men det är sant som det är sagt: vi författare får våra absolut starkaste kickar när vi skriver. Att bli antagen, utgiven, recenserad och läst är fantastiskt, dock inte lika fantastiskt. Ack, det förtrollade landet, där vi kan hämta den sällsammaste av all glädje.

På frågan ”hur blir man författare utan utbildning?” blir därför mitt svar: skriv mycket och läs mycket. Inte nödvändigtvis massor av olika böcker, men böcker du tycker om. Böcker du kan ta till dig och ta intryck av. Böcker som öppnar upp. Sedan finns det många ibland oss som också vill bli författare, och som gladeligen läser dina texter i utbyte mot att du läser och ger respons på deras. Det går alltså att sätta ihop egna skrivgrupper. Har du Facebook finns där många grupper att bli medlem i, för att sedan hitta likasinnade.

Och vill du inte låta främlingar läsa dina texter finns kanske andra i din närhet som kan ställa upp?

Det är nämligen så att de flesta som vill bli författare behöver hjälp med själva hantverket. Vi behöver andra människors reflektioner för att se var vi är svaga, försöker fuska, missar saker – vi behöver andra människor för att utvecklas. Så är du seriös med din författardröm? Är det här ett viktigt steg att ta.

Steget därefter är trots allt att skicka in till förlag, och det steget kan kännas övermäktigt om du duckar undan möjligheten till dina första välbehövliga smockor.

Slutsats

Hur blir man författare? Genom utbildning, bokläsning, kontakter/skrivgrupper och tur.

Jag ska förtydliga vad jag menar med tur. Förlagen är snävare i sin utgivning idag. De antar inte lika många böcker, på grund av att böckerna inte säljer i lika stora volymer, på grund av sjunkande läsning till förmån för annan, konkurrerande stimulans (skärmar, till större delen). Därför handlar det i slutänden om tur: du ska lyckas pricka in en tom lucka med ditt manus, något förlagen letar efter/inte visste att de letar efter men som väcker deras nyfikenhet. Och det är många gånger tur, något som inte går att sätta fingret på. Men som existerar i allra högsta grad och därmed inte är omöjligt.

Så, plocka fram ditt driv, din envishet. Dyk djupt i din fantasi och dina tankar. Förbli ödmjuk inför hantverket – du kommer aldrig att vara klar utan i ständig lära. Fortsätt vara nyfiken och öppen. Då kanske vi ses en dag på en scen, någonstans i bok-Sverige.

Jag önskar dig varmt lycka till. Och blir du inte utgiven? Fortsätt skriv ändå. När den kranen väl är på går den inte att stänga av. Skrivet är ett slags hjälp till självhjälp:

If you want to learn something, read about it.
If you want to understand something, write about it.
If you want to master something, teach it.

Yogi Bhajan