I takt med att läsförmågan sjunker blir lättlästa böcker alltmer aktuella. Det märks inte minst på utgivningen hos förlag som Nypon, där fler och fler genrer representeras. Eller där böcker från allmänutgivande förlag ibland får nytt liv i enklare versioner.

Lättlästa böcker vänder sig inte enkom till läsare med lässvårigheter, eller svenska som andraspråk. De vänder sig till den läsovilliga, en stadigt växande flock. Och även om böckerna som sådana är enklare i språk och ibland också intrig tror jag att allmänutgivande förlag har något att lära här, liksom vi författare. Vi behöver helt enkelt möta dagens läsare där de befinner sig. Och vi måste ge dem det de söker efter.

Min första lättlästa bok för barn och unga, Vitormen jagar (Nypon förlag, 2022), har 12+ som rekommenderad läsålder. Även om den kan läsas av yngre med stort mod och sällskap! Vitormen jagar är i genren skräck med tema nordisk mytologi. Och den blev också starten på en serie med totalt fem böcker: Jätten vaknar (2022), Askfrun hämnas (2023), Älvorna biter (2024) och Skogsfrun tar (2025).

Såhär skriver jag lättlästa böcker för barn och unga

Skrivandet av lättlästa böcker är en konstnärlig utmaning. Mina tidigaste böcker var en uppvisning i språk och stil. Jag ville hitta ett eget sätt att berätta, en egen ton. Och även om kritikerna tyckte om mitt språk, vet jag nu att det också stod i vägen för mindre vana läsare. Så när jag skulle skriva lättlästa böcker behövde jag lära mig hur texten måste formas: vilka ord är för svåra? Hur långa får meningarna vara? Vad är överflödigt och kan rensas bort?

Meningarna är genomgående och konsekvent kortare än i ”vanliga” böcker. Exakt hur många ord det rör sig om varierar, men tänk: hur får jag fram det här på enklast möjliga vis? Ordvalet i sig brukar jag redigera i efterhand, då det under skrivets gång kan bromsa upp för mycket. Och då väljer jag så vanliga ord som möjligt. Såhär säger min förläggare på Nypon förlag, Alle Eriksson:

”Om det finns synonymer att välja på, välj det vanligaste ordet. Till exempel ’slinta’ och ’halka’. Halka är ett mer välkänt ord.”

Och såhär säger hon om ordföljden:

”Ordföljden ska vara så ’vanlig’ som möjligt, så att läsaren känner igen sig i hur orden ’brukar’ följa varandra.”

Det är roligt att skriva inom så snäva ramar! Och svårt. Och fortsätter att vara en nyttig skola för mig. Genom att skriva lättlästa böcker har jag tränat upp ett alternativt berättande, rakare och mer direkt. Nu står mitt språk inte står i vägen för mina berättelser, inte utan flit i vart fall. Jag har också fått ett bredare hantverk som kan nå fler slags läsare. Jag kan skriva på fler sätt, helt enkelt. Och det gör mig ödmjuk som kreatör: jag har alltid kvar att lära.

Varför började jag skriva lättlästa böcker?

I början av min författarkarriär hade jag ingen tanke på att skriva lättlästa böcker. Men efter min fjärde bok på allmänutgivande förlag blev jag mamma. Och små, söta barn var svårt att kombinera med skrivandet! Så när min andra dotter föddes, fyra år efter Vita tigern, hade jag fortfarande inte fått till en ny bok.

Det var då Nypon förlag kontaktade mig och frågade om jag ville skriva lättlästa böcker för dem. Och det ville jag. Det passade perfekt: novellånga berättelser med hög puls, som jag skulle klara av att påbörja och slutföra, trots sömnbrist och annat. Som jag skulle klara av att hålla i mitt huvud samtidigt.

Nu ser jag på lättlästa böcker som en del av min utgivning, idag och framåt. De är härliga att varva med lite tyngre projekt.

Vad är skillnaden på lättlästa böcker och ”vanliga”?

Språket. Det är skillnaden.

Storyn som sådan gör jag/förlagen inget avkall på, den ska vara just så obehaglig, psykologiskt djup, världsomvälvande som läsaren klarar av utifrån sin ålder. En vanlig åldersindelning, helt enkelt. Lagom mörk, lagom svår att förstå.

Såhär står det på Nypon förlags webbplats:

”De som kämpar med sin läsning har många misslyckanden bakom sig. De har blivit uppmanade att läsa ointressanta och alltför svåra böcker. De kanske till och med har tappat tron på att en bok har något att erbjuda dem. När man som lärare eller bibliotekarie kommer med en lättläst bok, så har man inte så många chanser kvar. Den här boken måste verkligen vara rätt!”

Och:

”Nivåindelningen ger främst en uppfattning om bokens svårighetsgrad. Om boken till sitt innehåll är lämplig, avgörs ju av läsarens egna intressen. Och om boken är rätt i ålder – ja det kan du som pedagog eller bibliotekarie bäst avgöra.”

Läs mer om förlagets lättlästnivåer här!

Avslutningsvis: lättlästa böcker är för alla

Med dagens läsnivå och de lättlästa böckernas bredd vill jag säga: lättlästa böcker är för alla. Den stämpel de haft på sig förut gäller inte längre. Vare sig du är ett barn i startgroparna av ditt läsande liv, en läsovillig tonåring med fräschare grejer på gång eller en vuxen som aldrig riktigt knäckt läskoden? Är lättlästa böcker vägen till större läsning, och ett större liv. Läs med fördel min andra artikel om just läsning och varför det är superviktigt att avsätta tid för den!

Som en sista liten grej bjussar jag på ett utdrag ur min första lättlästa bok, Vitormen jagar (12+). Så får du en känsla för nivå och story:

Jag sneglar ut genom Loves fönster. Jag är lite rädd och samtidigt irriterad. Han ska alltid vara så dramatisk.

– Men när jag vågar titta efter har jag inte sett något där heller, säger Love. Bara mörker. Och så känner jag lukten av sunkigt vatten, som i sjöns grunda vik.

– Men Love …, säger jag.

– Jag visste det!

Han slår ut med händerna och stirrar på mig. Hans ögon är fyllda av besvikelse.

– Jag visste att du inte skulle tro mig! Att ingen av er tror mig! Det är därför jag inte har berättat.

Handling:

Annie och hennes kompisar ska tälta vid sjön i skogen. Annies bästa vän Love är tveksam. Han säger att han har blivit jagad av något stort djur och att det är farligt där. Har Love bara inbillat sig eller finns det något otäckt i skogen?